Ett ljus i mörkret

Publicerat: 2009/12/08

Preeda Yunbuaban ger ärligheten ett ansikte.

Thailand har ju drabbats av en hel del negativ publicitet på senare tid. Inte bara på grund av det instabila politiska läget, med demonstrationer och annat trams, utan även rena rama lurendrejerierna.

Dubbelprissättning är ju ett gammalt fenomen som lever i högsta välmåga, men det har ju varit mer än så på senare tid. Tänker på King Power och taximaffia på flygplatsen och jet ski på Phuket.

Men, än lever hoppet. Thailand är inte helt förtappat än. Det finns små ljusglimtar. Små korn av hopp, om att Thailand fortfarande är det land jag kom att älska, då, en gång för länge sen.

Herr Preeda Yunbuaban är mannen som får mig att åter hoppas på Thailand. En ärans man som är som jag kommer ihåg thailändarna från sent 80-tal. Ärliga, hyvens människor.

Preeda är taxichaufför i Bangkok. Här om dagen hittade han en kvarglömd väska i sin bil, men pass och pengar. Närmare 200.000 baht i olika valutor.

Han gjorde det rätta och letade reda på den rättmätiga ägaren till väskan och fick 10.000 baht som tack för hjälpen.

Idag ler jag lite mer än vanligt. Det är så härligt att få läsa lite positiva nyheter då och då.

Källa: Bangkok Post

Dela med dig!

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 

Tags: ärlighet, bangkok, taxi

Inlägget Ett ljus i mörkret har redan kommenterats 2 gånger.

Häng med i diskussionen du också. Säg vad du tycker. Gör din röst hörd.
Läs vad andra redan har sagt ↓, innan du kommenterar själv,
eller, kommentera med en gång ↓

Riskera inte att missa kommande kommentarer till inlägget Ett ljus i mörkret → Prenumerera på kommentarerna

1 Ola Fredriksson { 01.13.10 at 05:30 }

Glömde min kamera värd 40000 i baksätet på en Tuk-Tuk i Bangkok. Chaffören jagade i kapp mig i folkvimmlet för att ge den till mig.
Ola Buriram

2 Guava { 01.13.10 at 12:33 }

Som sagt, det är skönt att se att det fortfarande finns människor som dessa två exempel.

Jag glömde en kamera på en restaurang på Koh Samui en gång. De kom och gav tillbaka den 3 timmar senare, på stället där vi bodde, någon kilometer från restaurangen. Men det var 1988.

Hylla eller håna!
Säg vad du tycker om ovanstående.