Fattiga – Rika – Pandoras Box

Röda och Gula.

Thailändare mot thailändare.

De som redan har är rädda att förlora sin rätt* till mycket mer medan de som inte har, och aldrig haft, har insett att de har rätt till lite mer.

Det är väl ungefär vad det handlar om.

Förtryckarnas maktmonopol är inte längre en självklarhet, det ifrågasätts för första gången i historien.

De förtryckta har nämligen insett att de har rätt att kräva, om inte sin beskärda del, så i alla fall en liten del, av den ekonomiska kakan. De nöjer sig inte längre med smulorna från överhetens dignande bord.

Det hela började när Thaksin insåg att vägen till makt och rikedom, för makt och rikedom går ju hand i hand i Thailand, gick via de fattiga böndernas plånböcker. Inte bara några få baht innan valet som brukligt är, utan med löftet att ge dem en permanent bit av kakan, inte bara smulorna, som de tidigare fått nöja sig med.

Han utnyttjade de gamla partiernas, den gamla elitens, de traditionella makthavarnas, totala ointresse för den verklighet en majoritet av röstberättigade tvingades leva i. Han lyssnade där tidigare politiker bara befallit.

Tro nu inte att detta på något sätt gör Thaksin till en hedersvärd politiker. Han gjorde naturligtvis inte detta av omsorg för de fattiga landsbygdsborna, han gjorde det helt och hållet i sitt och sina kompisars intresse. Priset han var tvungen att betala för de fattigas stöd var ju mikroskopiskt i jämförelse med vad han tjänade när han väl kom till makten.

Detta gillas naturligtvis inte av den gamla makteliten. De som redan har vill inte förlora sin rätt till mer.

PAD vill vrida tillbaka klockan till den gamla onda tiden där rika var rika och fattiga var tysta och visste sin plats.

Men Thaksin öppnade omedvetet Pandoras Box. Den kan vi inte stänga nu. De fattiga har sett vad som finns att erbjudas. De fattiga har insett att också de har rätt till en del av de ekonomiska medlen. De fattiga har lärt sig att de kan påverka genom att göra sin röst hörd. De fattiga har fått hopp om en bättre framtid.

De kommer inte att sitta tysta och titta på när de fina familjerna återtar sina inbillade ekonomiska och politiska monopolrättigheter.

De kommer att protestera väldigt högljutt. Det är de som är de röda. Bråka inte med de röda. De har allt att förlora.

Där står vi idag. Det är därför det är så svårt att förutse vad som kommer att hända, idag, imorgon, nästa vecka. Men ger inte någon med sig så kommer det att antingen att pyra, under en väldigt lång tid, eller, med otur, explodera.

Vad som än händer måste något hända. Jag tror det är försent att sopa alla bekymmer under mattan, le och låtsas att allt är frid och fröjd, som man i forna tider alltid gjort i Thailand. Denna problemlösning fungerar inte i det Thailand som sett innehållet i Pandoras Box.

Bollen ligger hos de gula, de som redan har. De måste ge, för det är de som har något att ge.

Att be de röda ge upp det lilla de knappt har, fungerar nog inte.

Kanske är jag helt ute och cyklar, kommentera gärna.

*Med rätt menar jag naturligtvis inte någon sorts laglig rättighet, utan en inbillad rättighet de gamla elitfamiljerna anser sig ha bara för att de är de de är.