Resan till Koh Chang

Semester. En vecka. På stranden.

Här, på Chai Chet Beach, Koh Chang, spenderade vi en helt underbar vecka som innehöll både sol och regn och bad varje dag.

Mamma och pappa är här på besök från Sverige, de kom i söndags och i måndags morse, tidigt, klockan 6, kom minibussen och hämtade oss framför huset.

Det var mulet. Såg ut att bli regn.

Inte något konstigt i och för sig. Vi befinner oss ju mitt i regnsäsongen här i Thailand. Men det var ju fint i söndags, så man hade ju hoppats att det fina vädret skulle hålla i sig.

Inte för min egen skull, men för deras.

De har ju semester. Och slösar bort den på oss här i Thailand. Till råga på köpet bjuder de oss på en vecka på Koh Chang. Då vill man ju att de ska få lite sol. De är ju inte medlemmar av VVV.

Lite sol hoppades vi ju på att få, när vi nu var på väg på semester för första gången sedan nyår.

Inte för min egen skull, men för Felicias.

Hon älskar ju att bada. I alla fall gjorde hon det sist det begav sig, i Pattaya. I alla fall gör hon det hemma, i bassängen vi köpte på Central. Och duscha kan hon ju göra i timmar. Så lite sol, eller i alla fall inte regn, önskar jag till henne, så att hon får bada av sig.

Klockan halv sju kom vi väl iväg, efter att ha fått provisera ihop bilbarnstolen i minibussen som saknade riktiga bälten. Det fanns bara midjevariant av säkerhet i den. Men det löste sig med en rem från pappas, eller vi kallar honom farfar från och med nu, för det är han ju också, väska.

Sen bar det av. Ut på Rama 2, upp på expressvägen mot Rama 9, ner på motorvägen mot Chonburi.

Mulet.

Stannade på rastplatsen halvvägs till Pattaya. Den där stora ni vet, som finns på båda sidor om vägen.

Där hade det regnat, men när vi stannade var det uppehåll. Och solen tittade fram. Lite blygt. Sämsta sju-elva i Thailand? De hade inte någonting. Som jag ville ha.

Tre rökande indier utanför som luktade illa.

Toalettbesök. I herrans tid. Inte för min del, men för Nats. Just som hon kommit in där på toan översvämmades den av ungefär 348 kungaälskande damer i 60-årsåldern saknandes alla former av hyffs.

De stormade in på toaletten alla 348 på samma gång och skulle alla samtidigt in i något av de 10(?) båsen därinne. Nu vet jag ju inte om det var just 10, det är en gissning från min sida. För jag brukar normalt inte gå in på damernas.

Det gjorde jag alltså inte heller denna gång.

Det får mig att undra om ni kvinnor också kan kissa i kors? Som vi pojkar kan göra. För vad skulle de annars in samtidigt i båsen att göra? Detta är sant, det sa min fru till mig. Jag litar på henne.

Det var någon av dessa gulklädda vandaler som föreslog att de skulle gå in i båsen två och två för att skynda på det hela. Därav min kissaikorsundran.

Iväg igen bar det. Mulet.

Felicia klarade av att sitta stilla med hjälp av Pippi Långstrump på de sju haven.

Lite duggregn. Kisspaus någonstans ute mitt i ingenstans, vet inte var. PTT-mack. De har ju rena och fina toaletter.

Skriver de ju, men verkligheten är ju lite annorlunda. Det där har jag alltid funderat på. Att det alltid står att de har rena toaletter utanför PTT-mackarna. Oftast på en skylt där färgen flagnar och man knappt kan se bokstäverna. Den målades i samband med att man byggde macken. Har antagligen inte målats om därefter.

Inte heller har man städat toaletterna sedan skylten torkat. På PTT-mackarna i Thailand.

Regn. Uppehåll. Regn.

Ösregn. Regn. Uppehåll.

Nu närmar vi oss färjan i Laem Ngop som ska ta oss över till Ao Thammachat på Koh Chang.

Regn. Solen skymtar lite, om man har god fantasi och är en obotlig optimist. Vilket jag har. Och är.

Otrevlig personal på färjan. 200 baht för bilen och 120 per person kostade det att ta sig över. Det tar väl ungefär en halvtimme. Drygt. Innan man landar i Ao Thammachat. Det betyder den naturliga bukten. Solen tittade verkligen fram när vi satt där mitt emellan fastland och ö.

Sen började det regna.

Branta backar upp och ner. Cementbilar och byggarbetare. Havet från ovan. Såg härligt ut.

Solen tittar fram.

Förbi White Sand Beach, eller Hat Sai Khaeo på thai. Såg ut som en byggarbetsplats. Dammigt. Fult.

Där skulle vi inte bo. Bra.

Över nästa lilla krön. Hat Chai Chet. Här skulle vi bo. Fast vi trodde att vi skulle bo på Hat Klong Phrao - Kokoskanalstranden. Men det visade sig alltså att vi inte skulle bo där, på Hat Klong Phrao, utan på Chai Chet istället.

I och för sig är det nästan samma sak, de sitter liksom ihop, nästan.

I glädjen över att solen verkade titta fram på allvar och att vi äntligen var framme så missade vi vårt nya hem för en vecka. Vi skulle ju bo på Koh Chang Paradise Resort and Spa, men i hastigheten kom vi till Koh Chang Resort and Spa, grannen.

Vänd, vänd, tillbaka, vänster, stanna. Framme.

Koh Chang Paradise - vår bungalow på Chai Chet.

Ingången till bungalowbyn, med vattenfall och allt.

SOOOOOOOOL.

In i bungalowen. Ut ur bungalowen. Ner på stranden.

Bada.

Första badet på Koh Chang. En riktig sjörövare.

Koh Chang Paradise Resort and Spa. Vårt eget paradis för en vecka.

Härligt, eller vad säger du Felicia?

ky nny
,llllll öplöö.l,,,
Så7ub6yt6h6h6y66t5v56666666666nh6n6

Så tycker Felicia. Som ni förstår så är hon alltså helnöjd. Det är härligt att bada. I havet.