Preeda Yunbuaban ger ärligheten ett ansikte.

Dubbelprissättning är ju ett gammalt fenomen som lever i högsta välmåga, men det har ju varit mer än så på senare tid. Tänker på King Power och taximaffia på flygplatsen och jet ski på Phuket.

Men, än lever hoppet. Thailand är inte helt förtappat än. Det finns små ljusglimtar. Små korn av hopp, om att Thailand fortfarande är det land jag kom att älska, då, en gång för länge sen.

Herr Preeda Yunbuaban är mannen som får mig att åter hoppas på Thailand. En ärans man som är som jag kommer ihåg thailändarna från sent 80-tal. Ärliga, hyvens människor.

Preeda är taxichaufför i Bangkok. Här om dagen hittade han en kvarglömd väska i sin bil, men pass och pengar. Närmare 200.000 baht i olika valutor.

Han gjorde det rätta och letade reda på den rättmätiga ägaren till väskan och fick 10.000 baht som tack för hjälpen.

Idag ler jag lite mer än vanligt. Det är så härligt att få läsa lite positiva nyheter då och då.

Källa: Bangkok Post

Vi har pratat om att flytta, för vi gillar inte grannarna vi har där vi bor nu. Hyreshuset över gatan alltså.

Men efter att ha tittat runt lite så har vi insett att vi får nog lov att bli kvar här ett tag till. Tills vi har råd att bygga ett nytt hus. För det är svårt att köpa ett färdigbyggt hus som är lika bra som det vi bor i nu. Det är alltid något som vi inte gillar.

För att få det som man vill så måste man bygga själv. Det kan vi inte just nu.

Men, så kom det reklam från The Grand – The Ultimate High-Class Living, ett företag vars projekt vi har varit och tittat på för länge sedan. De skickar reklam minst en gång i månaden med olika huserbjudanden. Erbjudanden som brukar åka rakt ner i papperskorgen.

Men den här gången tittade jag lite extra. Vet inte varför. Det bara blev så.

Och vad ser jag? Det måste ju vara ett tecken. På att vi ska flytta.

Felica (2). Det måste ju vara ett tecken från ovan att vi ska flytta. Hon är ju till och med 2, vår Felicia. År alltså.

Undrar om vi får rabatt. För att Felicia heter lika som huset. De kan ju få använda henne i sin reklam om de vill.

Annars får vi punga ut med 3,95 miljoner thailändska baht. Det är prutat och klart.

200 kvadratmeter Felicia. 3 sovrum. Vackert med stil. För nybildade, moderna familjer.
Normalpris 4,6 miljoner, nu nedsatt till 3,95.

Ska vi slå till?

Det nya året inleddes med en katastrof här i Thailand.

Jag pratar naturligtvis om Santika, nattklubben som brann ner under nyårsnatten, med 66 döda som följd.

Vi fick snart reda på att inte allt stod rätt till på Santika. De hade ingen försäkring, den hade gått ut sades det, om de nu överhuvud taget någonsin hade haft någon.

Man börjar ju undra när man ser hur det hela utvecklade sig.

De hade inte några tillstånd alls. Byggnadstillståndet var felaktigt, byggnaden var inte menad som en nöjeslokal, och signaturerna från arkitekter var förfalskade. De hade inte något utskänkningstillstånd, säkerheten var undermålig och den påstådde VDn var i själva verket parkeringsvakt…

Vad de hade var en polis som delägare.

Nu ser vi ännu en katastrof i utveckling. Den juridiska katastrofen när man söker efter sanningen. Varför brann Santika?

Polisen har två ögonvittnen som säger att det var sångaren i bandet Burn, som spelade under den ödesdigra natten, som tände på fyrverkerierna som antände taket och sedemera hela byggnaden.

Det visar sig nu inte överensstämma med sanningen. Inte enligt justitiedepartementet i alla fall. De har en video av händelseförloppet. Denna video visar inte någon gång att sångaren varit i närheten av fyrverkeripjäserna.

The security-camera footage, which the ministry’s panel reportedly obtained three days after the fire, contradicted witness testimonies that Saravuth had lit fireworks on stage. The footage shows balls of fire falling from the ceiling 2.57 minutes after the pyrotechnics were lit, and Saravuth is seen leaving the stage. There were no images of the singer lighting the fireworks.

Den thailändska polisen visar återigen sitt fula tryne. Skandal. Återigen ser vi alltså hur man lockar fram Syndabocken, detta vederstyggliga djur som lever och frodas i Thailand som ingen annan stans på våran allt varmare jord.

He [Pirapan från justitiedepartementet] has urged witnesses to carefully review their accounts, adding that many of the surviving partygoers could no longer be contacted at the numbers they had provided.

Så vad har vi här? Den thailändska polisens arbetssätt i ett nötskal.

Det finns två ögonvittnen som säger sig sett sångaren tända fyrverkeripjäserna med en tändare. Alla andra möjliga vittnen kan inte längre kontaktas för de har bytt telefonnummer.

I min lilla värld av blommor är det som så här: Polisen har alltså bestämt sig för ett händelseförlopp, syndabocksteorin. För att detta ska fungera så övertygar man två vittnen att det är bäst att de säger som polisen vill. Frågan är ju om dessa vittnen överhuvudtaget befann sig på platsen under nyårsnatten. Men det är ju inte viktigt. Det viktiga är att de vittnar i enlighet med polisens syndabocksteori.

Sen så ändrar man alla andra överlevandes telefonnummer så att ingen ska kunna kontakta dem i efterhand. De skulle ju säga sanningen. Att sångaren inte tände på. Eller i bästa fall, att de inte såg honom tända på. Det kan man inte riskera. Alltså fixar man till deras kontaktinfo.

Men, nu är det ju som så att det finns en kvinna vid namn Pornthip här i Thailand. En av de få omutbara personer som har inflytande i landet. Hon är chef för Thailands CSI, om man kan säga så. Hon är alltså brottsplatsundersökerska, eller vad det nu heter på svenska.

Hon är inte rädd för att konfrontera polisen. Vilket hon alltså gjort i detta fall. Och nu ligger det på justitiedepartementets bord och kommer förhoppningsvis att tas ifrån den vanliga polisen och föras över till den thailändska versionen av FBI – DSI.

Meanwhile, the police continues to stand by its claim that Saravuth [sångaren] is to be blamed for the blaze.

“We have clear evidence or else the court would have not approved the arrest warrant,” Pol Colonel Kachornsak Pansakorn said.
Källa: The Nation

Det är klart att ni har bevis. Ni har ju fabricerat dem själva.

Vår nya borgmästare, demokraten Sukhumphan, har efter detta uppmanat till en undersökning om förfalskade byggtillstånd. De har redan hittat 32 till, utöver Santika. The Nation

Vad blir då summan av kardemumman?

Ingenting! Vänta bara så får ni se. Det pustas och stånkas ett tag och undersöks lite här och lite där. Sen trilskas det lite och så förhalas det lite för att slutligen sopas under mattan och allt återgår till det normala.

Till nästa katastrof. Då kliar man sig i huvudet igen och undrar hur detta kunnat ske. En ny syndabock plockas fram och så är karusellen igång igen.

Vill ni veta mer, sök. Det har skrivits hur mycket som helst om detta, både i Thailand och utomlands.

Jag har tidigare skrivit om det thailändska nationaldjuret syndabocken. Även den gången var det nyår. Fast bomber istället för fyrverkerier. Det hände inte något då heller kan väl sägas.

Läs det inlägget här: Scapegoat Lessons

Med anledning av nyårskatastrofen år 2009 på nattklubben Santika i Bangkok gräver jag fram ett gammalt inlägg, som också pratar om en händelse under nyårsnatten. Fast nyår 2007.

Vad de har gemensamt är det thailändska nationaldjuret – Syndabocken.

Detta är sedan länge glömt. Inte hittade man några bombare.

Dagens inlägg om Santika hittar ni här.

Asanee-Wasan: Krungthep Maha Nakhon

Asanee-Wasan, en gammal favorit. En av de äldsta favoriterna faktiskt.

Det var genom den här låten jag lärde mig säga hela Bangkoks namn på Thai. Det måste ha varit någon gång under första resan 1988-89, för jag kommer ihåg att vi spelade den på luckan när jag gjorde lumpen, och det var ju efter första resan.

När jag hörde låten första gången visste jag inte att det var Bangkok de sjöng om. Eller, snarare, jag visste inte att det BARA var Bangkok de sjöng.

Jag visste att Bangkok hette Krungthep Mahanakhorn på Thai, men resten. Nej, det hade jag inte en aning om då, första gången jag hörde den.

Gillade tuppen i början. Tyckte det var en rolig grej. En låt som handlar om Thailands huvudstad, en miljonstad, börjar med en kuckelikuande tupp. Exotiskt.

Numer, när man då och då drabbas av livs levandes kuckiluande tuppar i verklighetens Bangkok är det inte lika exotiskt. Det är mest irriterande.

Men, låten är det inte något fel på. Jag älskar den fortfarande. Bland det mäktigaste jag hört.

Krungthep Maha Nakhorn

Amorn Rattanakosin

Mahintara Yutthaya Maha Dilok

Phop Noppharat Ratchathani Burirom

Udom Ratchaniweet Mahasathan

Amorn Phiman Avatan Sathit

Sakkatathiya Visanukam Prasit

Det var denna låt som ledde till att jag köpte mitt första kasettband av Asanee-Wasan, Sapparot - Ananas. Det ångrade jag inte. De har gjort mängder med bra låtar, syskonen Chotikun (Chotikul).

I morgon är det barnes alldeles egen dag här i Thailand.

Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Antar att det kommer att vara fullknökat med folk överallt där barn tycker om att vara. Så vi hoppar nog över Safari World, Dream World och Ocean World.

Finns det någon annan Värld man kan undersöka då?

Universum kanske? Fast där lär det väl vara lika fullknökat antar jag, även om jag skulle vilja åka dit någon gång. Har passerat hundratals gånger, men aldrig lyckats sätta min fot där. Kanske får vänta några år till, tills Felicia fattar vad det är frågan om.

När jag pratar om universum menar jag alltså Bangkoks Planetarium, som ligger granne med Ekkamai, eller Östra, busstationen. Den där man tar bussen till öarna Samet och Chang, eller till stränderna i Pattaya, Bang Saen och alla andra på Eastern Seaboard.

Enligt Bangkok Post så har planetariumet i morgon ett samarbete med History Channel och man kommer att visa favoriter som Jurassic Fight Club, The Universe mfl, dubbat på thai, från denna kanal. Tror jag tittar på TV istället. Lugnare, och på engelska.

De kommer även ha diverse aktiviteter kretsande runt solsystemet för att lära barnen hur allt hänger ihop.

20 baht kostar det för vuxna att gå in. Barn går in gratis.

Jag blev lite sugen på att besöka Children’s Museum i Chatuchak, precis utanför själva marknaden, vid en av parkeringsplatserna, bredvid parken Chatuchak. Där blir det en rad aktiviteter med magi och grejer. De kommer även att samla in leksaker till barn som inte har så mycket av den varan. Det var det jag tyckte var intressantast där.

Ge bort en hel hög av Felicias leksaker. Det vore ju bra av två anledningar. Dels sprida lite glädje bland de som inte har det så förspänt som Felicia har det, dels att få Felicia att förstå detta, att det är bra att dela med sig.

Men så såg jag att vår nye PM, Aphisit, skulle vara där, så då står jag över. Inte för att jag inte gillar honom, utan för att jag är lite nervös för att något kan hända. Trots att det är barnens dag. Man vet aldrig. Säkerheten först. Även om det kanske inte blir värre än ett ägg i ansiktet igen.

Sen har ju naturligtvis alla stora varuhus egna aktiviteter. Antar att det mest är för att få sälja lite extra.

Annars kanske en barnensdagsbrunch på Conrad kan falla någon på läppen. Låter ju utmärkt. Ät gott medans barnen har roligt. Det vinner ju både barn och föräldrar på. Mellan 11,30 och 15,00 på Cafe@2 på hotel Conrad alltså. 1099++ kostar kalaset, barn halva priset. Mer info om detta här.

Vi har ju barnens dag nästan varje söndag i alla fall. Försöker alltid hitta på något speciellt då, när vi alla är hemma. Familjedag alltså. Så, jag tror vi hoppar över barnensdagshetsen och stannar hemma. Lite Pippi på DVDn och sen gör vi nåt på söndag istället.

Vad har ni för planer för denna dag?