Vi har pratat om att flytta, för vi gillar inte grannarna vi har där vi bor nu. Hyreshuset över gatan alltså.

Men efter att ha tittat runt lite så har vi insett att vi får nog lov att bli kvar här ett tag till. Tills vi har råd att bygga ett nytt hus. För det är svårt att köpa ett färdigbyggt hus som är lika bra som det vi bor i nu. Det är alltid något som vi inte gillar.

För att få det som man vill så måste man bygga själv. Det kan vi inte just nu.

Men, så kom det reklam från The Grand – The Ultimate High-Class Living, ett företag vars projekt vi har varit och tittat på för länge sedan. De skickar reklam minst en gång i månaden med olika huserbjudanden. Erbjudanden som brukar åka rakt ner i papperskorgen.

Men den här gången tittade jag lite extra. Vet inte varför. Det bara blev så.

Och vad ser jag? Det måste ju vara ett tecken. På att vi ska flytta.

Felica (2). Det måste ju vara ett tecken från ovan att vi ska flytta. Hon är ju till och med 2, vår Felicia. År alltså.

Undrar om vi får rabatt. För att Felicia heter lika som huset. De kan ju få använda henne i sin reklam om de vill.

Annars får vi punga ut med 3,95 miljoner thailändska baht. Det är prutat och klart.

200 kvadratmeter Felicia. 3 sovrum. Vackert med stil. För nybildade, moderna familjer.
Normalpris 4,6 miljoner, nu nedsatt till 3,95.

Ska vi slå till?

Det är nu helt uppklarat.

Det där med var jag ska spendera resten av mitt liv. I alla fall om jag själv får vara med och bestämma. Det är ju inte alltid man får det. Bestämma över sitt eget liv. Men om jag får det så vet jag var jag kommer att spendera det, återstoden av det.

Nästa månad är det dags för att förlänga uppehållstillståndet igen, men det borde inte vara några problem. Således kan jag alltså se fram emot ytterligare ett år här i Thailand och värmen.

För det är just den som är pudelns kärna. Värmen. Eller avsaknaden av densamma.

Just nu är vi i stor avsaknad av just värme, tro’t om ni vill. Men så är det.

Vi fryser häcken av oss här i Bangkok. Hur det är med häckarna i Petchabun, Chiang Rai och Loei vågar jag inte ens tänka på. Där har de svenska vintertemperaturer för tillfället. Nästan nollgradigt och frost på marken.

Här i Bangkok kan vi i alla fall glädja oss åt mer sommarlika temperaturer. 16,2 grader vände termometern på i natt. Det är nära smärtgränsen.

Promenaden till bussen i morse var ryckig. Småhuttrandes spatserades soien fram. Då var det 20 grader och någon decimal till. Bland mina thailändska medresenärer återfanns både mössor, halsdukar och fingervantar.

Så långt har jag dock inte gått ännu, som till att plocka fram vinterattiraljerna, men sjunker det lite till blir det nog läge att leta fram långkalsongerna. Jag tror jag ska ha ett par liggandes i någon låda. Ett par blå. Inhandlade på H&M i Malmö för närmare 10 år sedan.

De är som nya. I alla fall senast jag såg dem. Det var 2002. När jag packade väskan för att flytta upp till Bangkok från Hua Hin.

Enda gången jag önskat att jag hade haft dem tillgängliga var en gång i Taipei i december när regnet öste ner. Men då låg de hemma i Bangkok och gjorde onytta. Ska se om jag kan hitta dem i kväll.

De säger att det kan bli kallare, ner mot 14. Jag tror långkalsonger är befogade vid 15.

Det positiva med nattkylan är att inte ens Felicia klagar över att vi inte sätter på luftkonditioneringen. Hon trivs som fisken i vattnet. Hon gillar kylan. Galen tjej den.

Det lär ju märkas på elräkningen också. AC är ju det som äter nästan hela räkningen, så det borde bli en markant sänkning denna månad. Det är bra, för Felicia ska börja i förskolan. Den kostar. Mycket.

38.000 tror jag de ville ha för en termin. Får se om hon kan svetta till sig den i April.

Äntligen framme! Skönt att få sträcka på benen lite efter en lång bilresa. Springa, springa, springa. Kom pappa, spring.

Oj, nu orkar jag inte springa mer. Undar om det finns något annat roligt att göra här, som inte är så jobbigt.

Nyårsafton spenderades på Tarzan Resort, vid Mae Nam Klong någon mil utanför Kanchanaburi stad. Så här ser den ut, om man tittar från restaurangen där vi bodde.

Floden Mae Klong sedd från restaurangen på Tarzan Resort, Kanchanaburi.

Mae Nam Klong är namnet på den flod som bildas när de två floderna Khwae, den stora och den lilla, möter varandra söder om staden Kanchanaburi.

Den berömda bron, som vi inte besökte, det är ju bara en bro… går alltså inte över floden Kwai, utan över Mae Nam Khwae Noi – Lilla floden Kwae. Eller om man skriver med svenska bokstäver – Kwää.

När Felicia sprungit av sig lite på gräsmattan hittade hon en rutchkana som naturligtvis måste provas.

En lekplats fanns det också på Tarzan Resort, till Felicias stora förtjusning.

En gunga fanns det också. Det är alltid lika roligt.

Sen hittade hon en... ja, jag vet inte. Typ Vikingaskepp i barnformat. Det var roligt det med. Gunga, gunga, gunga.

Det fanns fler sätt att gunga på. Alla sätt är lika roliga. Bara det rör på sig så fungerar det för Felicia.

Sen blev det kväll. Eftersom Tarzan Resort ligger en bra bit utanför staden Kanchanaburi längs små slingriga vägar mitt ute i ingenstans vågade vi inte åka någonstans för att fira in det nya året, utan vi stannade där vi var.

Bättre det än att åka vilse och spendera nyår i bilen utan att veta var man är.

Felicia träffar sin första kompis - en fet padda.

Felicia var nog glad över att vi stannade på Tarzan, hon hittade en rolig kompis att jaga. En stor padda roade henne i flera minuter. Paddan hoppade för glatta livet för att komma undan och i säkerhet. Felicia skuttade glatt efter tills paddan på något märkligt sätt försvann i tomma intet.

Det gjorde inte så mycket, för när paddan väl var glömd hittade hon en ny lekkamrat. Denna gång en i mänsklig skepnad – två och ett halvt år gamla dynamitpaketet Aew.

Felicia träffar sin andra kompis - en smal tjej.

Felicia och Aew sprang runt en bra stund innan de fick varsin flärp att blåsa i. Då lugnade de ner sig ett litet tag och satt och gungade och blåste ett litet tag. Tills ballongerna kom fram.

Ballonger är roliga.

Då blev det fart igen. Enda kruxet var att mamma hade köpt små ballonger som pappa blåste alldeles för stora, så de smällde hela tiden. Tur att det fanns en hel påse full. Och att pappa till slut fattade att de var numret mindre än han trodde från början…

Var tog den vägen?

Den oranga ballongen gick snart sönder, men vad gör väl det när man får två nya.

Haha, jag har två ballonger.

Sen åt vi lite mat. Inte direkt nyårsaktigt – grillad kyckling och som tam. Så är det i Thailand. Alltid går det bra med som tam. På julbordet också. Som jag glömt bort att skriva om kom jag på nu.

Hur som haver så blev det så myggigt att vi drog oss tillbaka vid tiotiden för att invänta tolvslaget. Det gick inte så bra, jag och Felicia somnade som stockar, så mor i huset fick titta på fyrverkerierna själv.

Vi vaknade utvilade klockan åtta på nyårsdagen, redo för utflykt. Var det bar av får ni kanske veta imorgon.

Felicia har hunnit bli dryga två år och börjar nu förstå att det är skillnad på språk och språk. Allting har två olika benämningar. Vad man väljer är beroende på vem man pratar med.

Pratar man med pappa säger man en sak, pratar man med mamma så säger man en annan sak.

Ibland blir det dock lite problematiskt. Alla regler har ju undantag och härom helgen stötte Felicia på ett undantag som för ett tag kullkastade hela hennes nyfunna teori om språkets användande.

Vi var nämligen hembjudna till en kompis på middag. Hon är född i Thailand men uppvuxen i Sverige.

Vad är det för problem med det då kan man ju undra. För oss som kommit lite längre i vår språkliga mognad är det ju inte några som helst problem, men för Felicia som just börjat förstå vad det är frågan om, blev det huvudbry.

Hon ser ut som mamma men pratar som pappa… Hur ska jag nu bära mig åt? Det blev någon slags gyllene medelväg. En blandning av thai och svenska.

Vilket får mig att tänka på en annan rolig sak som hände för någon månad sen.

Felicia och jag var ensamma hemma och satt och tittade på Pippi. Det var rätt varmt, för jag hade inte satt på luftkonditioneringen, så efter ett tag tog värmen ut sin rätt och Felicia blev törstig.

- Pappa, Felicia หิวน้ำ [hiw naam → hungrig + vatten = törstig]

Jag spelade dum och låtsades inte förstå vad det var hon menade. Hon upprepade samma mening några gånger innan hon lös upp och glatt sade:

- Pappa, Felicia hungrig vatten!

Hon översatte alltså det thailändska uttrycket för törstig rakt av till svenska, eftersom hon inte kan ordet törstig på svenska. Jag är inte någon språkexpert, men jag tycker det är helt fantastiskt. Att kunna göra en sådan koppling mellan två språk när man är två år.

Fast det kanske bara är jag. Stolt pappa som man är.