Unseen Thailand: Democrazy Thai style – the virtual tour.
GuavaJuice – Reloaded header image 4

God Fortsättning

Det nya året inleddes med en katastrof här i Thailand.

Jag pratar naturligtvis om Santika, nattklubben som brann ner under nyårsnatten, med 66 döda som följd.

Vi fick snart reda på att inte allt stod rätt till på Santika. De hade ingen försäkring, den hade gått ut sades det, om de nu överhuvud taget någonsin hade haft någon.

Man börjar ju undra när man ser hur det hela utvecklade sig.

De hade inte några tillstånd alls. Byggnadstillståndet var felaktigt, byggnaden var inte menad som en nöjeslokal, och signaturerna från arkitekter var förfalskade. De hade inte något utskänkningstillstånd, säkerheten var undermålig och den påstådde VDn var i själva verket parkeringsvakt…

Vad de hade var en polis som delägare.

Nu ser vi ännu en katastrof i utveckling. Den juridiska katastrofen när man söker efter sanningen. Varför brann Santika?

Polisen har två ögonvittnen som säger att det var sångaren i bandet Burn, som spelade under den ödesdigra natten, som tände på fyrverkerierna som antände taket och sedemera hela byggnaden.

Det visar sig nu inte överensstämma med sanningen. Inte enligt justitiedepartementet i alla fall. De har en video av händelseförloppet. Denna video visar inte någon gång att sångaren varit i närheten av fyrverkeripjäserna.

The security-camera footage, which the ministry’s panel reportedly obtained three days after the fire, contradicted witness testimonies that Saravuth had lit fireworks on stage. The footage shows balls of fire falling from the ceiling 2.57 minutes after the pyrotechnics were lit, and Saravuth is seen leaving the stage. There were no images of the singer lighting the fireworks.

Den thailändska polisen visar återigen sitt fula tryne. Skandal. Återigen ser vi alltså hur man lockar fram Syndabocken, detta vederstyggliga djur som lever och frodas i Thailand som ingen annan stans på våran allt varmare jord.

He [Pirapan från justitiedepartementet] has urged witnesses to carefully review their accounts, adding that many of the surviving partygoers could no longer be contacted at the numbers they had provided.

Så vad har vi här? Den thailändska polisens arbetssätt i ett nötskal.

Det finns två ögonvittnen som säger sig sett sångaren tända fyrverkeripjäserna med en tändare. Alla andra möjliga vittnen kan inte längre kontaktas för de har bytt telefonnummer.

I min lilla värld av blommor är det som så här: Polisen har alltså bestämt sig för ett händelseförlopp, syndabocksteorin. För att detta ska fungera så övertygar man två vittnen att det är bäst att de säger som polisen vill. Frågan är ju om dessa vittnen överhuvudtaget befann sig på platsen under nyårsnatten. Men det är ju inte viktigt. Det viktiga är att de vittnar i enlighet med polisens syndabocksteori.

Sen så ändrar man alla andra överlevandes telefonnummer så att ingen ska kunna kontakta dem i efterhand. De skulle ju säga sanningen. Att sångaren inte tände på. Eller i bästa fall, att de inte såg honom tända på. Det kan man inte riskera. Alltså fixar man till deras kontaktinfo.

Men, nu är det ju som så att det finns en kvinna vid namn Pornthip här i Thailand. En av de få omutbara personer som har inflytande i landet. Hon är chef för Thailands CSI, om man kan säga så. Hon är alltså brottsplatsundersökerska, eller vad det nu heter på svenska.

Hon är inte rädd för att konfrontera polisen. Vilket hon alltså gjort i detta fall. Och nu ligger det på justitiedepartementets bord och kommer förhoppningsvis att tas ifrån den vanliga polisen och föras över till den thailändska versionen av FBI – DSI.

Meanwhile, the police continues to stand by its claim that Saravuth [sångaren] is to be blamed for the blaze.

“We have clear evidence or else the court would have not approved the arrest warrant,” Pol Colonel Kachornsak Pansakorn said.
Källa: The Nation

Det är klart att ni har bevis. Ni har ju fabricerat dem själva.

Vår nya borgmästare, demokraten Sukhumphan, har efter detta uppmanat till en undersökning om förfalskade byggtillstånd. De har redan hittat 32 till, utöver Santika. The Nation

Vad blir då summan av kardemumman?

Ingenting! Vänta bara så får ni se. Det pustas och stånkas ett tag och undersöks lite här och lite där. Sen trilskas det lite och så förhalas det lite för att slutligen sopas under mattan och allt återgår till det normala.

Till nästa katastrof. Då kliar man sig i huvudet igen och undrar hur detta kunnat ske. En ny syndabock plockas fram och så är karusellen igång igen.

Vill ni veta mer, sök. Det har skrivits hur mycket som helst om detta, både i Thailand och utomlands.

Jag har tidigare skrivit om det thailändska nationaldjuret syndabocken. Även den gången var det nyår. Fast bomber istället för fyrverkerier. Det hände inte något då heller kan väl sägas.

Läs det inlägget här: Scapegoat Lessons

Tags: bangkok, brand, korruption, nyår, polis, pornthip, santika, syndabock

February 6, 2009   No Comments

Scapegoat lessons

Med anledning av nyårskatastrofen år 2009 på nattklubben Santika i Bangkok gräver jag fram ett gammalt inlägg, som också pratar om en händelse under nyårsnatten. Fast nyår 2007.

Vad de har gemensamt är det thailändska nationaldjuret – Syndabocken.

Scapegoat lessons

Det heter en gammal Carabaolåt i engelsk översättning. (Orginaltiteln är phae rap baap. [แพะรับบาป])

Tyvärr är det ju nu som så, att Syndabocken, detta vederstyggliga djur, är allt annat än utrotningshotat i Thailand. De förökar sig kraftigt för vart år som går. Jag är rädd för att det inom kort kommer att ske en explosion i syndabockspopulationen i riket.

Vadan denna oro? Jo, ingen kan ju ha undgått att höra talas om nyårskvällens och -nattens explosioner. Explosioner av ett slag man hoppats aldrig behöva uppleva. Varken på nära håll eller på säkert avstånd.

Men nu är det ju som det är. Det small på nyårsafton. Och nu ska man hitta gärningsmännen. Jag säger -männen för vem det nu än kan ha varit, så måste de ha varit en grupp. Det kan inte ha varit en ensam gärningsman.

Jag har ju själv spekulerat i vem som ligger bakom och jag har svängt fram och tillbaka, från separatisterna i söder via TRT och sen tillbaka till separatisterna igen. Just nu vet jag inte vad man ska tro vad gäller gärningsmän.

Det enda jag tror just nu. Eller, tror och tror. Jag vet inte riktigt om jag tror. Vad jag befarar, kanske är ett bättre uttryck.

Vad jag befarar just nu, är att vi aldrig kommer att få veta vem som egentligen låg bakom. Att vi aldrig kommer att få veta vad det egentliga syftet med bomberna var. Om det nu fanns något syfte, annat än att skapa oro och förvirring och rädsla.

Vad jag befarar just nu, är att om några dagar kommer vi få höra att polisen nu kommit fram till att det var en grupp personer, utan politisk bakgrund, missnöjda med situationen i landet. Missnöjda med kuppen, missnöjda med militären. En grupp vilseledda människor som beslutade sig för att plantera några bomber för att misskreditera den sittande, ovalda militärregeringen i hopp om att den skulle falla och nyval skulle hållas.

De kanske till och med går så långt som att säga att dessa personer var medlemmar i Thai Rak Thai. Medlemmar har partiet massor av, så det rör sig alltså inte om några personer i den innersta kretsen. Det rör sig om personer som röstat på TRT, men inte engagerat sig politiskt i övrigt. Kanske de säger att det var bönder. Caravan of the Poor, kanske. Så blir man av med dem på samma gång som man hittar en lösning på bombproblemet.

Vad jag befarar just nu, är att de verkliga gärningsmännen aldrig kommer att offentliggöras. De enda gärningsmännen vi kommer att få se är syndabockarna, dessa vederstyggliga djur.

Med detta inte sagt att de aldrig kommer att hitta de verkliga gärningsmännen. Det kan mycket väl hända. Men jag befarar att vi vanliga döda aldrig kommer att delges den hemligheten. Det kommer att tisslas och tasslas och kompromissas i maktens mörka korridorer. De kommer att komma överens. Ge och ta, ta och ge. Ett åtal hit och en åtalsfrihet dit. Ett löfte här och en hemligstämpel där.

Men aldrig kommer vi få veta vem som egentligen låg bakom nyårsnattens bomber.

Jag tror inte längre på söderns separatister. De är inte rädda för att döda buddhister och jag tror inte de bryr sig så mycket om turister heller. Hade det varit deras bomber hade dödssiffran varit betydligt högre än 3. Hade det varit deras bomber hade det inte smällt klockan 18, då hade det brakat löst rejält vid tolvslaget. Utan förvarning.

Som jag ser det just nu så var de första bomberna en varning. De var inte menade att döda eller skada. De var en varning, inte mer inte mindre. Tolvslagets bomber hade aldrig smällt om inte Aphirak hade ställt in nyårsfirandet. De placerades ut för att skrämma, för att skapa oro, rädsla och splittring. För att skapa förvirring. För att visa att det kunde ha gått riktigt illa. De var inte menade att döda.

För ägarna av alla dessa bockar, som inom kort kommer att släppas ut, är inte några mördare. De är inte några terrorister. De är av en helt annan börd.

Där står jag nu. Rätt eller fel… tiden får utvisa det.

Det här är Guava, direkt från Bangkok. En stad stadd i förvirring…

Detta är sedan länge glömt. Inte hittade man några bombare.

Dagens inlägg om Santika hittar ni här.

Tags: bangkok, bomber, nyår, syndabock, world trade center

February 6, 2009   No Comments