Felicia har hunnit bli dryga två år och börjar nu förstå att det är skillnad på språk och språk. Allting har två olika benämningar. Vad man väljer är beroende på vem man pratar med.

Pratar man med pappa säger man en sak, pratar man med mamma så säger man en annan sak.

Ibland blir det dock lite problematiskt. Alla regler har ju undantag och härom helgen stötte Felicia på ett undantag som för ett tag kullkastade hela hennes nyfunna teori om språkets användande.

Vi var nämligen hembjudna till en kompis på middag. Hon är född i Thailand men uppvuxen i Sverige.

Vad är det för problem med det då kan man ju undra. För oss som kommit lite längre i vår språkliga mognad är det ju inte några som helst problem, men för Felicia som just börjat förstå vad det är frågan om, blev det huvudbry.

Hon ser ut som mamma men pratar som pappa… Hur ska jag nu bära mig åt? Det blev någon slags gyllene medelväg. En blandning av thai och svenska.

Vilket får mig att tänka på en annan rolig sak som hände för någon månad sen.

Felicia och jag var ensamma hemma och satt och tittade på Pippi. Det var rätt varmt, för jag hade inte satt på luftkonditioneringen, så efter ett tag tog värmen ut sin rätt och Felicia blev törstig.

- Pappa, Felicia หิวน้ำ [hiw naam → hungrig + vatten = törstig]

Jag spelade dum och låtsades inte förstå vad det var hon menade. Hon upprepade samma mening några gånger innan hon lös upp och glatt sade:

- Pappa, Felicia hungrig vatten!

Hon översatte alltså det thailändska uttrycket för törstig rakt av till svenska, eftersom hon inte kan ordet törstig på svenska. Jag är inte någon språkexpert, men jag tycker det är helt fantastiskt. Att kunna göra en sådan koppling mellan två språk när man är två år.

Fast det kanske bara är jag. Stolt pappa som man är.

Med anledning av att Nationella Språkdagen infaller idag, den 29 juli, så passar jag på att återpublicera ett gammalt inlägg från den 27 juli 2006 som jag skrev efter att just fått reda på att det förekommer en alldeles egen dag för det thailändska språket.

Jag har fortfarande inte kommit på vad det egentligen är frågan om. Får se vad som händer under dagens lopp.

Idag är det Nationella Språkdagen här i Thailand. En högtid inte många känner till.

Det kanske inte är så konstigt, för thailändarna är usla på thai.

Det tycker i alla fall Dr. Noppadon Kannika på ABAC. Anledningen till detta uttalande är att inför Nationella Språkdagen, som alltså infaller idag, så frågade man 2452 thailändare hur många vokaler det finns i thai.

“Most Thais don’t know Thai language well.”

Dr. Noppadon Kannika, ABAC

Bara 13,3% av de tillfrågade svarade rätt. Jag antar att det var bland dessa 13,3% man hittade de 9,9% som vet att det faktiskt finns en speciell dag för det thailändska språket.

Jag kunde båda svaren. Både antalet vokaler och att det finns en språkdag. Jag snavade nämligen över detta fenomen för något år sedan. Alltså om språkdagen, inte vokalerna, de kom jag på för massor med år sedan. Vad det går ut på kunde jag dock inte komma på. Språkdagen alltså. Vokalerna förstår jag.

Jag vet inte hur de ställde frågan, men jag antar att den ställdes på thai, eftersom de frågade thailändare. Om det thailändska språket.

Jag undrar hur många som svarade att det finns 3 vokaler i thai – ภาษาไทย – det skulle vara intressant att veta.

Vill ni veta lite mer om denna dag, så kan ni läsa vidare om detta i ett gammalt inlägg jag skrev för två år sedan med anledning av denna högtidsdag.

Vet ni förresten hur många vokaler det finns i thailändska språket?