Varenda dag krockas det i denna korsning. För det mesta är det bara små olyckor, utan skadade. Lite repad lack och upprörda känslor.

Men ibland går det riktigt åt helvete. Som idag. Som tur var inga döda, men något tiotal skadade.

En cementbil kör in i sidan på en buss. Bussen välter.

Påkörd av cementbil i Bangkoks farligaste korsning.

Pratade med konduktörskan, som var förvånansvärt lugn till att börja med. Men ju längre hon pratade desto mer såg man på henne hur chockad hon i själva verket var.

Hon sa att hon såg cementbilen komma i alldeles för hög fart nerför rampen till vänster, men hon trodde att de klarat sig förbi.

Då.

Boom.

Cementbilen kör in i sidan på bussen, precis innan bussen klarat sig förbi. Bussen välter.

Hon sa att hon trodde hon skulle dö. Allt var kaos och folk for som vantar i bussen. Sen blev det tyst och hon kunde kravla sig ut genom framrutan som ramlat ut. Utan en skråma. Kroppsligt alltså. Själen fick sig en törn. Jag undrar hur hon kommer att sova inatt.

Det krockas som sagt var varenda dag i denna korsning. Korsningen Petkasem och nerfarten från Kanchanapisek. Mitt kontor ligger precis efter denna korsning, så jag har varit nära flera gånger. Men hittills har jag klarat mig.

Men när man ser såna här bilder, live, så börjar man ju tänka. Trots att jag inte var inblandad idag, så känner jag mig lite nervig. Det skulle kunna ha varit min buss.

I chock

Även en personbil var inblandad i dagens olycka. De klarade sig oskadda.
Kvinnan bröt ihop totalt efter ett tag. När jag kom ut satt hon på trottoaren och höll om sin ömmande arm. Var rätt lugn. Sen slog det väl henne vilken tur de hade haft och tårarna kom.

En helt normal dag på Petkasem Road i Bangkok.

Jag antar att det kommer på nyheterna ikväll. En hel hög med fotografer och filmteam på plats.

Dessa bilder är tagna med min Motorola, så de är väl inte världens bästa. Men vad kan man vänta sig av en skittelefon?

Dagens underdrift: Vi har lite problem med hur folk parkerar sina bilar därhemma.

De parkerar nämligen på sådant sätt att vi inte kan parkera där vi bör parkera – alltså inne på vår tomt.

Om vi någon gång skulle kunna parkera där vi bör parkera kan vi med största sannorlikhet inte komma ut.

Så därför parkerar vi på gatan utanför grinden till vår parkering där vi bör, men inte kan, parkera.

Men, med ojämna mellanrum kan vi inte heller parkera där, för att någon annan kommer och parkerar där. Alltså, de ställer sina bilar framför vår grind. På vår sida av soien.

Ofta händer det även att de parkerar bakom vår bil, när vi parkerat utanför grinden. Vilket ju innebär att vi inte kan komma ut. Ibland parkerar de så nära vår bil att vi inte ens kan komma ut gåendes.

Detta är mycket irriterande och jag håller på att koka över av ilska flera gånger i veckan. Det är inte bra.

Saken är den att vi har försökt på alla sätt och vis. Vi har pratat snällt och försökt be dem vänligt om att inte ställa sina bilar på vår sida av soien, men det fungerar alltså inte.

Vi har skällt ut dem efter noter, vi har gett dem lappar med allt från vänliga uppmaningar till ilskna förmaningar att ge fan i att ställa sig så att vi inte kommer ut, eller in.

Men ingenting har funkat. Denna vecka har varit rent ut sagt fördjävlig. Varenda dag har det stått en bil framför vår grind. Ibland kommer de skyndande när vi kommer hem och säger förlåt, det var inte meningen, jag ska flytta på mig.

Vad då inte meningen? Slant du med ratten, eller? Hur f-n kan man parkera utanför vår infart av misstag?

Vi har till och med varit och pratat med distriktet om det hela. Men de har ännu inte fått tummen ur och kommit och inspekterat eländet (som inte bara omfattar parkeringsanarki, utan en massa andra olagligheter också)

Så, efter att ha gått till handgripligheter i söndags, då jag blev så förbannad att jag bankade in sidospegeln på idioten som stod framför vår grind när vi kom hem efter en dag på stan med shopping på MBK och Paragon.

Så nu får vi försöka med andra medel.

För att inte själva börja agera olagligt tänkte jag det var bäst att titta lite på vad lagen egentligen säger. Inte för att det kommer att hjälpa att hänvisa till trafiklagstiftningen, det har jag inte några förhoppningar om. Så pass länge har jag bott här att jag vet att lagar och regler inte är något att bry sig om. De finns för att en stat bör ha dem. Det är ju praxis här i världen. Men att sedan följa dem, nä, så långt har inte bananrepubliken Thailand kommit än.

Det dröjer nog bra många år till innan man blir laglydiga här. För det första så vet väl nästan inte någon vad lagen egentligen säger, inte ens polisen kan ju lagarna de förväntas upprätthålla.

Med förväntas menar jag alltså vad vi, som kommer från rättssamhällen, förväntar oss vad gäller lagar, dess efterlevnad och dess upprätthållande. Boendes i Bangkok förväntar jag mig inte någonting alls vad gäller detta. Eller, jag förväntar mig att de inte kommer att efterlevas, eller upprätthållas. För det är ju så det fungerar i Thailand – det fungerar inte.

För saken är den, att de två största parkeringssyndarna på vår soi är poliser. En var en hög någonting någonstans och den andre är en vanlig låg konstapel. Nu är det bara en av dessa polisidioter kvar. Den andre flyttade. Tog väl slut med hans mia noi eller nåt.

Ingen vågar säga något till polisen när de parkerar precis som de vill. Förutom jag då. Jag skiter i vad folk är för nåt. Gör de fel förtjänar de att få veta det. Ännu mer så om de är fän som borde veta bättre.

Således har båda dessa poliser fått känna på Guavas vrede med rejäla utskällningar som följd. Inte för att det hjälper… Det är ju som så att thailändare i gemen skiter i allt vad hänsyn innebär. Så länge de inte har något att vinna på det vill säga. Kan man tjäna något genom att visa hänsyn, eller genom att på något annat sätt uppföra sig på något speciellt sätt, då gör man det.

Men tjänar man på att inte visa hänsyn, då gör man inte det. Allt är för egen vinnings skull.

Hur som haver. Nu blir nästa steg att sätta upp en skylt. Parkering förbjuden.

Vilket ju naturligtvis inte heller kommer att hjälpa. Det förstår jag ju. Men jag vill i alla fall ge dem chansen att visa att de inte kan förstå detta heller.

Sen blir det regelrätta hinder. I form av bockar. Jag har inte så stora förhoppningar att de kommer att hjälpa de heller. Men det är värt ett försök.

Flyttar de undan dem så får vi väl försöka kedja fast dem eller nåt.

Fortsätter de att parkera efter det, då ska jag fan i mig gömma en spikmatta under däcken på dem och stoppa upp en banan i avgasröret – i bästa Snuten i Hollywoodstil.

Ja just det. Lagen. Vad säger lagen om parkering. Inte för att någon bryr sig, som sagt. Men, men, det finns faktiskt en lag och den är på min sida.

Man får inte parkera inom 5 meter från in- eller utfart.

Ställer man sig framför vår grind begår man alltså ett lagbrott. Det borde väl vara uppenbart att detta är en infart. Utfart är det ju inte, eftersom vi inte kommer in. Kommer vi inte in så kan vi ju heller inte komma ut. Så det är inte någon utfart.

Men om de skulle följa femmetersregeln för infarter, då skulle det genast bli en utfart också, för då skulle vi ju kunna parkera där vi borde parkera.

Så säger lagen. Den lag som jag skulle kunna ha åberopat om nu Thailand hade varit ett land som bryr sig om vad dess lagar säger. Men nu är ju inte Thailand något sådant land.

Funkar det inte med spikmattor och bananer får vi väl öppna grinden så att vem som helst kan köra in och parkera där – naturligtvis mot betalning…